Har du en femma till kaffe?

Har du en femma till kaffe?Den 25 maj lanserades den första volymen av diktantologin Har du en femma till kaffe? i form av en litteraturperformance under Megaloppis i Majorna i Göteborg. Vi värdelösa sålde dikter från 10 olika poeter och serverade kaffe på köpet. Titeln anspelar på den performativa akten som involverar kaffe. Leken med vad som anses ha värde och hur man värderar olika är underlag för en större diskussion kring litteraturens värde och pris. Hur sätter man pris på en dikt eller en bok? Vad är det som kostar: är det dikten i sig, är det produktionen och arbetstiden, är det framställningen, är det kaffet?

En förbrukad papperskopp har vanligtvis inget andrahandsvärde, men med en handskriven dikt på koppen förändras värdeförhållandena. Plötsligt är det inte kaffet i sig som är värt någonting utan själva koppen.

Den handskrivna antologin går att beställa i vår butik (levereras dock utan kaffe).

Medverkande poeter:

Ildikó Asztalos Morell

Foto: privat

Ildikó Asztalos Morell: Jag är född i Ungern i 1958 och har bott i Sverige sedan 1988. Jag är sociolog och min senaste forskning berör framväxten av fattigdom på den ungerska landsbygden efter socialismens fall och avindustrialiseringen som följde. Jag är särskilt intresserad av romernas situation. Mina nyaste dikter inspireras av mina fältstudier om marginaliseringens olika ansikten. Min första diktsamling, Feloldozás (Befrielse) kom ut på ungerska år 2011 på Àghegy förlag som ger ut ungersk litteratur från Skandinavien. Dikterna belyser sorgens helande process och tillägnas dem som har fastnat i sin sorg. Själsliga resor står i centrum även i min nya diktsamling Kábulat (Dvalan) där vägen tillbaka till våra inre styrkor från känslomässig tomhet (dvala) är i fokus. Jag har publicerat dikter på ungerska i olika litterära tidskrifter i Ungern och i Sverige samt vetenskapliga arbeten på engelska.

 

 

 

Elis Burrau

Foto: Andreas Bertman

Elis Burrau, född 1992. Poet, publikvärd, fritidsvikarie, skrivpedagog. Bosatt i Stockholm. Del av poesikollektivet/nättidskriften fikssion.se och aktuell med diktboken om dig har alla sagts det som inte borde ha sagts att en sötnos är nos som är söt så går den. Har gått författarskolan på Biskops-Arnö.
www.elis-burrau.com.

 

 

 

 

 

 

Tina Danielsson

Foto: privat

Tina Danielsson: Skrivandet har alltid funnits med i mitt liv, men blivit väldigt nära och viktigt de senaste sex åren. För närvarande har jag sex olika bokprojekt på gång, men försöker bestämma mig för ett av dem. Inte helt lätt..
Tack vare gruppen Författare på Facebook har jag fått en väldigt skjuts och inspiration att utveckla mitt berättande.

 

 

 

 

 

 

Emelie Holm

Foto: Simon Rydén

Emelie Holm: Jag tror att åren vid liv ständigt förändrar mitt sinne. Det som här skrivs kommer inte gälla länge. Jag läser gärna Mare Kandre, om och om igen. Älskar hennes dunkla och feministiska stringens. Är just nu lärare i svenska och hoppas att där kunna hjälpa någon att utveckla sin perceptionsförmåga och sitt språk. Jag ska även från och med nu försöka skriva prosa oftare.

 

 

 

 

 

 

 

Camilla Hällbom

Foto: privat

Jag heter Camilla Hällbom, är född 1988 och bosatt i Stockholm. Ord och berättelser har alltid varit mitt största intresse. Jag är utbildad litteraturvetare och skriver och tänker mycket kring andras ord och berättelser. Egna verk skriver jag helst när jag reser eller förflyttar mig, på ett eller annat sätt, vilket jag gör ofta. Numera studerar jag teologi, också det ett sätt att förhålla sig till ord och berättelser.

 

 

 

 

 

 

Andrea Larsson

Foto: Victor Langer

Jag heter Andrea Larsson. Jag är född 1992. Jag bor i Stockholm. Jag skriver. Jag pluggar litteraturvetenskap. Men mest gör jag annat, sånt som inte är något roligt. Som man borde finna nöje i, om man bara försökte tillräckligt. Som att diska. Jag försöker nog inte tillräckligt mycket. Jag diskar mycket. Jag tycker ändå att det är ganska roligt att diska, lite ”meditativt”. Men inte riktigt så att det är roligt på riktigt. Jag kanske inte försöker tillräckligt. Men jag har till hyran, i alla fall, och lite till. Nästan så att jag kan spara, om glaset vore halvfullt, fast det blir inte mer än att jag lika gärna kan lägga det i pappersmuggen hos mannen utanför Coop. Jag vet inte vad han heter. Men jag heter Andrea.

 

 

 

Sofia Larsson

Foto: privat

Sofia Larsson: Boende i Göteborg med förkärlek för vackra ord, såsom poesi, djurrätt och musik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Daniel Lyrstedt

Foto: privat

Jag, Daniel Lyrstedt, född 1978 i Väröbacka och bosatt i Stockholm, titulerar mig pappa, poet och lönearbetande systemutvecklare. Jag skriver till och från, fram och tillbaka och i olika former. Debuterade 2009 med diktsamlingen Ur en stenhuggares bildspel och arbetar för närvarande på en fullskalig limericksamling. Jag driver sedan ett antal år tillbaka skrivarsidan poeter.se – en självklar mötesplats för alla oss som skriver.

 

 

 

 

 

Solveig Olsson-Hultgren

Foto: Morgan Larm

Solveig Olsson-Hultgren: Född och uppvuxen i Blekinge. Bosatt i Småland sedan många år tillbaka. Kulturvetare med litteraturvetenskap som huvudämne. Brokig yrkeskarriär inom bland annat folkrörelse- och studievägledarbranschen fram tills dess att skrivandet blev min huvudsakliga syssla i början av 2000-talet. Ett skrivande som resulterat i allt från artiklar, krönikor, noveller, dikter, till skönlitterära böcker som kan läsas av både barn, ungdomar och vuxna. År 2002 utkom  Siden, sammet, trasa, lump som visade sig bli första delen i en hel serie som de småländska systrarna Andersson, en slags släktkrönika som sträcker sig över hela 1900-talet. En av de unga huvudpersonerna bär på konstnärsdrömmar och i boken Arbetets döttrar får hon frågan vad hon vill använda konsten till. Svaret blir att hon vill måla av de människor som vanligtvis inte hänger på väggarna, visa att de också finns. Hon vill ”göra osynliga människor synliga”.
Kanske är detta också en slags röd tråd i allt jag skriver, oavsett form, innehåll eller tidsram, d.v.s. viljan att på mitt sätt synliggöra något som jag tycker är viktigt. Exempelvis genom att skriva en dikt om en tunn, dammig bok i bibliotekets magasin, en bok som någon skrev en gång, ville säga något med och förmodligen också tyckte var viktig. Kanske är den faktiskt det …?
För övrigt tror jag på det skrivna ordets betydelse, på drömmar och på att det går att förändra. Liksom att historia, nutid och framtid hänger ihop och att vi aldrig får glömma det. Vill du veta mer om mig så gå in på Opals hemsida under upphovsmän och mitt namn.

 

 

Mats O. Svensson

Foto: privat

Mats O. Svensson: Jag är inget mer än mitt bidrag.

Kommentarer inaktiverade.